Förra året vid ungefär den här tiden spatserade jag runt i Wien, vilket sannerligen var en god idé. Nu är det dags att bocka av ytterligare en stad från städernas bucket list, nämligen Barcelona! Åker imorgon, är där tills på lördag och peppar på att bli varm över hela huden, äta katalansk tapas och lyssna på tokigt bra musik på Primavera festival under hela fredagen. Tillexempel ska Breeders spela hela Last Splash-skivan och vi vet ju sedan Håkans fantastiska Känn ingen sorg-spelning på Way out west 2010 att det är en himla fiffig grej att göra. Vi hörs när jag är hemma igen. Puss!

Sista heldagen i London och sista spegelbilden på Tune Hotel!

 

 

God torsdagsmorgon i ett faktiskt lite soligt London!

 

Så blev det äntligen dags att åka västerut i världen! Och har man wifi ovan molnen måste man ju såklart föreviga det. Uret var tidigt men vi var givetvis peppa ändå.

 

 

...dary! Säger denna trötta men peppa tjej som just nu sitter i Köpenhamn i sprallig väntan på planet mot London. Trots tråkig väderprognos hoppas och tror jag på ett gäng fantastiska dagar i en stad man ju såklart måste checka av en visit i. Helst med en av sina bästa medsystrar. Tjipp och vi hörs!

 

ps. Glömde spänna muskeln.

I söndags (nära en vecka sen, det är helt stolligt vad veckorna går fort alltså) pussades vi godmorgon i Köpenhamn och gick ned till frukostbuffén. Jag åt smörgåsar, ost, frukt och pannkakor. Plus kaffe, ägg och yoghurt som nivå två.

 

I lördags tog jag och min kille tåget till Köpenhamn för att hänga där över helgen. Viktigt med tydlig märkning på tunnbrödsmatsäcken, en vill ju inte råka ut för korv.

 

Det blev lördag kväll efter en finfin lördag dag förra veckan. Vi startade peppen med en hallon-/lime-/flamingodrink.

 

Hej finosar! Idag flyr jag och raring till Köpenhamn och roar oss tills imorgon så vi tittar på vad jag gjorde förra lördagen istället! Jag befann mig hos Helena, och dagen startade med en rejäl frukost. Det måste en ha när en har rejäla dagsplaner.

 

I fredags skyndade jag mig hem från jobbet (hur mycket man nu kan skynda sig när man åker kommunalt) och packade ihop en liten resväska inför helgens bravader. Jag skulle ju nämligen till Göteborg och träffa min bloggkompis Helena!

 

 

Fredagen i Wien startade på samma sätt som de föregående dagarna: frukost i lobbyn med oräkneligt antal häst-och-vagn utanför fönstret.

 

Sedan klädde jag mig för dagen. Det var lite kyligare denna dag, kanske runt 20 grader, så det fick bli längre ärm.

 

Vi bestämde oss för att utnyttja vår sista dag genom att åka lite utanför city. Valde Schwedenplatz vid Donaukanalen.

 

Kartkänslan jag hade.

 

Men vi hittade slutligen till Ruprechtskirche (den äldsta kyrkan i Wien), där man egentligen varken fick prata eller fotografera. Jag smög upp kameran ändå (på ljudlös) och så gav vi våra mynt i kollekt för min synd.

 

Sedan kurrade magarna! Jag tyckte det var på tok för länge sedan vi åt pasta och tomatsås så vi letade upp närmsta italienska restaurant. Jag tog gnocci i tomatsås och raring någon slags ost/spenat-lasagne. Himla gott, bägge två.

 

Efter lunch kom den trettiofemgradiga hettan tillbaka och vi bestämde oss för att åka tillbaka till hotellet för att vila lite inför kvällen. Hotellvilan kom att bli vändtia och maltdryck i sängen.

 

Efter en halv chipspåse slog klockan kväll och jag hade bestämt träff med Moni igen.

 

Vi satt lutade mot Arenas stenvägg och pratade om allt och inget i ungefär en timme och drack laglig öl på offentlig trottoar, innan det var dags för mig att säga hejdå och gå in på området.

 

Först ut: Kurt Vile!

 

Jag var himla nöjd, även om det inte ser fullt ut så här.

 

För till de efterkommande tonerna av fantastiska M.Ward...

 

...tornade en förträffligt högklassig dubbelregnbåge upp bakom oss!

 

Hela Arena njöt.

 

Och så avslutas kvällen, festivalen och vår Wien-resa med ett arton låtar lång Beirut-framträdande. Vi stod ju som synes ganska långt bak, och hamnade mitt bland nykära par i alla möjliga åldrar som dansade med varandra. Himla fint.

 

 

Vi åkte upp till hotellrummet en sista gång med varsin falafel och så åkte vi hem till Sverige efter frukost nästa dag igen. En fantastisk weekend i en mycket vacker, mycket varm och mycket rökig stad. Jag återkommer säkert någon dag!

Tidigt i onsdags morse vinkade jag, Hanna, Kristoffer och Toni hejdå till Oskarshamn.

 

Och drygt två timmar senare var vi på öländsk mark. Vet ni att Öland inte är en ö längre, förresten? Den har ju broförbindelse med fastlandet, så då räknas det tydligen inte. Knäppt, Öland har ju broförbindelse just för att... det är en ö?

 

Nåväl. Vi skuttade upp på våra medhavda cyklar.

 

Efter 6-7 km var vi framme vid Lyckesand Strand.

 

Som en blandning mellan att vara utomlands och att vara statist i Sunes sommar.

 

Det tyckte Hanna med.

 

De andra badade.

 

Jag nöjde mig med att kolla på drakar som kämpade i blåsten.

 

Och blåste gjorde det. Sanden yrde och nästlade sig fast i pastasalladslock och hårbottnar. Vi bestämde oss för att bygga en skyddande mur.

 

Som även fick agera ryggstöd. Några barn gick förbi och sa på jämtländska att de tyckte vi var coola.

 

Fast sedan blev det lite kyligt i paradiset och vi bestämde oss för att åka ned till sjöbodarna för mat och stros.

 

Vid fem kom färjan och så hoppade vi på den.

 

Och åkte hem till fastlandet igen.

Och så blev det torsdag i Wien! Vi gick som vanligt upp runt 9 och ned till frukosten.

 

Jag snodde med mig en extra körsbärsyoghurt upp på rummet.

 

Idag stod Schönbrunn på schemat. Vi hoppade på tunnelbanan, och efter ett byte och lite promenad så möttes vi av det gigantiska slottet.

 

Eller ja, slott och slott. Det var ju en sommarstuga. Det ser väl vem som helst?

 

Det var hur hur hur varmt som helst och jag skyddade mig med både solglas och min nyköpta hatt så jag inte skulle få sting.

 

Raring fick dock klara sig med mina extraglas.

 

Efter lite skuggpaus gav vi oss på en gruspromenad uppåt för att njuta av vyn. Mycket turistigt.

 

Vi traskade omkring ytterligare, blev omspringda av massvis med skolbarn och undrade hur stort parkområdet egentligen var. Det tog liksom aldrig slut; bara forsatte med labyrinter och zoon och bänkar i det oändliga. Tillslut kände vi att vi fått nog av slott i hettan och hoppade på tunneln igen.

 

Och begav oss till Mariahilfer Straße and Neubaugaße. Moni hade nämligen kvällen tipsat oss om Wien största och bästa shopping, och den skulle tydligen finnas här. Dock slutade det med att jag bara handlade nudlar i kartong. Med tofu. Hur gott som helst.

 

Efter tupplur på hotellet anlände sedan aftonen. Vi bestämde oss för att gå till en sportbar för mat och fotboll.

 

Otippat nog verkade de allra flesta utom vi i baren föredra Portugal framför Tjeckien, men vi hade en himla fin kväll ändå som avlutades med promenad i ett nattligt Österrike.

Onsdagen i Wien började med ett besök på en fashionoutlet som låg precis bredvid hotellet. Det var supertråkigt, så vi tog tunnelbanan in till staden istället.

 

På Forever21 hittade raring en hatt på en hylla som han tyckte jag skulle köpa. Det gjorde jag. Min första hatt! 

 

Mer stadsvandring. Byggnaderna i den här staden är hisnande, vart man än vänder sig blir man lycklig i ögonen. Till exempel kan en kyrka sticka fram bakom en fontän.

 

Benvilarpaus på en bänk utanför spanska ridskolan, där vi hamnade jämte en pratglad och guidevillig äldre herre i röda byxor. Han pekade ut vägen till baksidan, där man kunde se hästarna kika fram (vilka vi gick och kikade på) och sa till oss att gå till något lyxigt korvställe och inte till Mc Donalds.

 

Det gjorde vi inte heller. Vi gick till Burger King, kanske det vackraste Burger King:et i världen. Titta taket, liksom!

 

Sedan gick vi hem och laddade lite inför aftonen med ett par nyköpta, österrikiska maltdrycker vi gömt i Spar's frysdisk några timmar tidigare. Det vankades nämligen Full Hit Festival!

 

Mitt under M185 hör jag ett "hej!" i mitt vänstra öra från, vilket ska visa sig vara, Moni. En så himla härlig och trevlig bloggläsare som kommit med massa Wientips inför resan. Vi köper oss varsitt glas kallt, ser klart på spelningen och sätter oss sedan i gräset och pratar om allt & inget. Och blir "smutsiga på självaste rumpan!".

 

Och så avslutas kvällen med fantastiska toner från Two Gallants och en jättestark falafel innan nattregnet föll över Arena.