timehop.

En liten tradition jag skapat mig är att ägna någon minut varje morgon åt att öppna appen Timehop och spana tillbaka på hur mitt liv sett ut just den här dagen tidigare år. Har skrivit om det tidigare så fenomenet är inte direkt nytt, men äh, värt att nämnas ändå om någon missat. 
 
Här är vad jag pysslade med idag (på Annies födelsedag, hurra!) förr om åren:
 
För 1 år sedan peppade jag aw och såg ut som en morotsversion av den här emojin. Alternativt Munchs Skriet.
 
För 2 år sedan tvättade jag bilen i vita strumpbyxor. Alltid ett bra drag. Bilen sålde jag för övrigt för ett år sedan. Har faktiskt inte ångrat det en endaste sekund.
 
För 3 år sedan bodde vi i Växjö och hade typ inga andra intressen än att gå på promenad. Iallafall kändes det så ibland.
 
För 4 år sedan satte vi upp vår Yellow Submarine-tavla i hallen. Nu står den i ett tavelställ på vardagsrumsbyrån och är inte den enda gula ubåten i samlingen. 
 
För 5 år sedan firade vi St. Patricks day och jag hade nyinköpt peruk. Igår firade vi igen, för sjunde året. En mycket fin tradition jag hoppas lever kvar så länge det bara går. 
 
För 11 år sedan (!) fotade jag Toni, Andreas, Anders och Stoffe till deras första Morgan Dolores-demo. Snön ven utanför bergslokalen och vi firade med att åka och käka milkshakedoppade pommes när fotograferingen var över vill jag minnas.
 
 
Det var allt för idag, hoppas ni får en fin lördag kompizar!
Nostalgi och tillbakablickar | |

#1 Amanda Jona [SPONTAN]

Åh så kul att få se! :D

#2 Karin

Åh, älskar att titta på Timehop. Brukar själv göra det. Ibland är det dock väldigt... ja, pinsamt att se.

Svar: haha, absolut - men äh. lite cringe mår man nog bra av i längden ;D
polichinelle

#3 Oscar

Timehop var nåt nytt för mig. Skulle nog inte må bra av att använda den dock. Får bara ångest av att titta på gamla bilder och tider som varit.

Och bil, ja. Så många gånger som jag tänkt att jag ska sälja min kärra. Men så slutar det alltid med att jag tänker att den är bra att ha, trots att den mest bara står där på parkeringen och... står.

Svar: ah... fattar vad du menar. läste precis ett inlägg om det hos sandra beijer, om att vara en nostalgisk person. känner igen mig själv väldigt mycket: http://sandrabeijer.se/2015/12/09/det-har-med-att-vara-nostalgisk/
har du gratis parkering då? det gör ju jäkligt mycket huruvida det är värt det eller ej om den bara står och .... står :-D
polichinelle

#4 hanna, förbanna

älskar timehop! Dock vill den inte läsa in mina blogginlägg, så det är ganska fattigt vissa dagar då blogg egentligen varit det sociala medie jag fastnat för :/

Svar: wait what, läsa in blogginlägg? var väljer du ens den funktionen?! ser bara twitter, fb och insta!?
polichinelle

#5 malin

haha, åh, jag minns jean-pierre! för visst var det så du kallade din lilla bil? ni hade en gång ett äventyr där du tvingades krypköra med motorlampan tänd, vill jag minnas.

Svar: haha! åh men javisst var'e det! kul att du kom ihåg! och japp: broöppning i söderköping... fyfan. nära döden-upplevelse när jag tänker på det. men det gick SOM TUR VA bra. fick stanna på en mack precis efter bron och käka glass i en timme för att svalna av den sen.
polichinelle

#6 Jenny

Hahaha tvätta-bil-outfitten är ju klockers.

Svar: ¯\_(ツ)_/¯
polichinelle

#7 Oscar

@polichinelle Tack för länken till Beijers inlägg. Intressant det där om att spara och samla information. På ett sätt känner jag igen mig, men samtidigt inte. I vår familj och släkt tar vi aldrig foton när vi samlas, så på den punkten samlar jag inte information. Det är nästan så att man skulle kunna tro att alla (i min släkt) är rädda för att minnas och lämna spår efter sig. Nåväl. Nog babblat (om det).

Det här med gamla kompisar från förr, som etsat sig fast är också spännande. Hur många gånger har man inte tänkt att man ska höra av sig till den där bästa vännen från mellan- och högstadiet, liksom? Hoppet om att kemin ska vara som förr när (om!) man ses finns alltid där, men rädslan för att den ska vara som bortblåst får en att hålla tillbaka. Låta den där borttappade vännen vara ifred i sitt nya liv. För inte tänker väl denne på mig, någonsin?

Känner du att den nostalgiska ådran är mest positiv eller negativ?

Jajjebrajje. Här har jag gratis parkering minsann. Även i hela stan.

(Gud vad jag skrev. Blir lätt skrivsjuk när jag väl börjar knappa. Du behöver VERKLIGEN inte svara).

Kommentera här
Upp