vi testar det här med trettonbikten.

För ett tag sedan fick jag en fråga av en läsare. Hon undrade om jag skulle vilja ha ett "biktinlägg" då och då och jag tog hennes fråga vidare till följande idé: att en gång i månaden - den trettonde, erbjuda dig en plats att skriva av dig på. Om stort och smått, om känslor, tankar eller om någon händelse. Om något du behöver hjälp med, stöttning, råd eller tips. Om kärlek, vänskap och relationer men kanske även om ekonomi, drömmar, mat, boende, studier eller vad som helst. Vad än du tänker på. Tankar om livets upp- och nedgångar helt enkelt.
 
Jag kan inte lova dig att jag kan hjälpa, men jag lovar att lyssna och svara på det du skriver. Kanske kan ni även hjälpa varandra. Jag är totalt och helt medveten om att jag inte har den största bloggen, inte på långa vägar, men kanske är det lika bra? Här är det inte läskigt många som hör och ser, men ändå tillräckligt för att det inte ska kännas allt för intimt. Såklart kan du vara anonym och såklart är ordet helt fritt, både att skriva något eget eller att svara på någon annans. Jag kan börja.
 
IMG_9966 copyIdag tänker jag på det här med kollegor. Hur viktigt det är för en på jobbet för ens trivsel. I höst när terminen börjar kommer vårat personalrum att se rätt så annorlunda ut med tre nya personer i vårt arbetslag och jag hoppas hoppas det blir bra. Fattar att jag sparkar in en öppen dörr nu, men det är ju ändå kollegorna man tillbringar en stor del av sin tid med och schism:ar det där så blir det inte så skoj. Jag har varit där. Inte direkt att jag inte kommit överens med folk, men på ställen där man kollar schemat vilka man jobbar med och antingen tänker "yes!" eller mer säger okeeeeej på ett långt och djupt utandetag. Förstår ni hur jag menar? Hur är det på era jobb? Det är klart att ruljans behövs, men när det är fina personer som försvinner så känns det ju alltid tråkigt.
 
(Och så tänker jag också lite på hur smart det egentligen är att starta denna nya bloggtradition idag, samma dag som jag åker iväg och inte ha tillgång till wifi på över en vecka när jag lovat att alltid svara på allt som kommer in i det här inlägget. Men jag ska göra mitt bästa. Lovar. Tycker så mycket om er <3, tack för ni hänger här och är så fina!)
Trettonbikten | |

#1 Linda

ang kollegor, vi är två i bageriet jag jobbar. det är alltså SUPER viktigt att jag och min kollega gillar varandra. vi har lite olika syn på livet, men fy fan va jag älskar henne! känner mig SÅ lyckligt lottad som får spendera mina dagar i bageriet med henne, att vi kan skratta, dra snuskiga skämt med deg som huvudkaraktär, prata högt för oss själva, osv osv.

månadens bikt; har överspenderat mina pengar denna månad trots att jag lovat min partner att vi ska spara SÅ MYCKET SOM MÖJLIGT. fy fan.

Svar: åh men mysigt med bagerijobb! vi gick förbi en bagare på väg till tåget 03:36 inför supertidigt flyg i torsdags och bah "shit, vilket jobb detta är ändå". nu stod ju hen själv, men annars kan jag tänka mig att bra kollegor är GULD VÄRT vid den tiden. att ha de arbetstiderna och inte gilla sina kollegor vore en mardröm. åh, känner igen spenderandet... men det är ju så himla lätt när det är sommar och man vill hitta på saker, käka ute, äta ute, resa, kanske köpa en ny bikini etc etc. men du, det kommer nya månader och nya löner. du tar igen det nästa gång <3
polichinelle

#2 Ljuva Julia

Jag tycker att kollegorna betyder minst hälften kring hur man kommer att trivas/utvecklas/orka med ett jobb.

Vilket leder till månadens bikt: jag lämnar. Jag säger upp mig. Kom in på min utbildning, har börjat gå plus på bloggen och har sökt en projekttjänst och typ 18 andra jobb. Jag drar. Så jävla rätt just nu.

Svar: oj! men gud... vad... oväntat. och kul såklart!!! ser fram emot att höra mer om det. trodde verkligen du trivdes med lärarjobbet, men såklart är det svårt att vara helt transparent med jobbet på en blogg. vad kul att bloggen går plus också! grattis! vad är det för utbildning du sökt? grattis till antagningen!!
polichinelle

#3 ISA

Åh vilken fin idé! Nu svarar jag inte riktigt på det du behöver ha råd med utan kör mitt istället, hehe.
Idag kom antagningsbeskedet till hösten och jag är sååå lost hur jag ska göra! Har kommit in på två av mina val och "borde" väl plugga så jag får en kandidatexamen (sätter ihop en egen och har hittills 90hp av de 180 som krävs) men är så skoltrött och vill bara jobba nu när jag håller på med praktik och kanske (KANSKE) har en chans att få in en fot i den branschen. När jag ändå är *igång* på den fronten liksom. Alla som inte pluggat på universitet kanske fattar noll av den här kommentaren med HP och kandidat och vissa uttryck, men det jag undrar är mest hur viktigt tror ni det är att verkligen ha en examen att visa upp?! Kan det räcka att "bara" ha läst kurser? Det är inom media- och kommunikation. Okej, slut på novell.

Svar: ja men självklart ska du skriva om dig själv! det är hela meningen (om det är det man vill, såklart) såg att du fått ett svar här i kommentarsfältet så kika in vettja. jag har ingen koll på den branchen... inom mitt yrke skulle ju inte kurser på långa vägar alls motsvara en examen. men är väl kanske olika hur man ser på det inom olika jobb, men kolla svaren här i kommentarsfältet <3
polichinelle

#4 Oscar

Bra kollegor är ovärdeligt. Synd att dina favoriter försvinner. Har du något hum om vilka dina nya kollegor blir? Kommer ni jobba tätt? Du får försöka fortsätta hänga med de gamla på fritiden, som jag förstått att ni gjort då och då när ni arbetade ihop.

Som du vet jobbar jag i matbutik. Inget glammigt jobb, alltså. Arbetskamraterna är dock överlag väldigt bra och lättsamma. Inga jag umgås med privat dock, trots att många är i min ålder. Två av de härliga personerna tycks sluta i höst dock.

Har insett att jag är rätt bortskämd på min nuvarande arbetsplats. Framförallt med min chef, som verkligen är härlig. Han är nere med personalen, om du förstår vad jag menar? Frågar alltid hur läget är och öppnar upp för snack om han märker att man är hängig. Snackar skit med en gör han också, vilket är så gött. Bra ledare är han dessutom. Dessvärre lär han väl bli lika kortvarig som de två senaste cheferna.

Dagar då jobbet (och livet i allmänhet) känns skit och meningslöst försöker jag tänka tillbaka på mina långa perioder som arbetslös. Det får mig verkligen att uppskatta mitt jobb.

Min bikt får väl bli att jag fick en reservplats (långt ner) på utbildningen jag sökt till hösten. I och för sig är jag nog inte så deppig över att inte ha kommit in, så det kanske inte passar in som bikt.

Svar: har snokat lite och har småkoll, men det är ju facebookchansningar (med hög sannolikhet, visserligen) och svårt att bygga sig en uppfattning på. men det blir säkert jättebra! vi jobbar både tätt och inte. i det stora hela är det ju väldigt tätt i arbetslaget med diskussioner, gemensamma upplägg, övergripande "tänk" och så på det hela taget men rent ämnesmässigt är jag ju väldigt ensamt med tanke på att jag är ensam musiklärare på skolan. förstår precis! bra ledning är superviktigt. att både få och ge förtroende. tråkigt om han slutar, men det är inget bestämt låter det som (i och med "lär") är det bara att du känner på dig det, eller har han sagt något som antyder det? tråkigt med antagningen! men om du inte känner dig så deppig över det, så kanske det inte var helt rätt ändå? eller?
polichinelle

#5 Isabelle

Julia: fasen så gött! Kööör!!!
Isa: bry dig inte så mycket om vad som "borde" och samhällets normer och allt dedär tjafset... du kan inte ta ett litet snack med någon på företaget du fått in en fot på och kolla läget, säga att du är jätteintresserad av att jobba där men fråga om deras åsikt angående kandidatexamen osv osv?

Min egen lilla bikt... Kom in på det program jag sökt och hoppats på (835 sökande förra året och de tar in 60 så jag är nöjd!!) men oroar mig lite över framtiden med min partner... Vi har det stabilt, ett fint förhållande och har så varit i fyra år. Därav är jag rädd att ändra faktoren att jag jobbar till att jag pluggar i 3,5 år- lika länge som vi varit ihop typ. Han stöttar mig enormt och säger alltid att jag ska göra det som känns rätt för mig osv men jag hoppas innerligt att vi klarar detta ...

Svar: jäklar, stort!! GRATTIS till antagningen! vad är det för program? måste du flytta för plugget så ni får distans eller vad specifikt är det som oroar dig? :-(
polichinelle

#6 Ina

Svar till ISA: Tänkte svara dig utifrån min egen erfarenhet då jag själv pluggat Medie- och kommunikation. Jag läste programmet och fick min examen och vad jag upplevt efteråt är att de jobb jag fått har jag fått till stor del just pga att jag har en högskoleexamen. Alla kan läsa kurser, typ. Men att ha kirrat examen visar att man inte gett upp, troligen har en del innanför pannbenet osv. Jag säger inte att det är ett måste, men som svar på din fråga så tror jag det är ett rejält försprång att ha en examen att visa upp 🙂

Svar: det här låter väldigt vettigt, jag skrev till isa att hon skulle in här och kolla vad du svarade. jag har bara erfarenhet från lärarjobbet, och där är det ju otroligt väsentligt att ha en examen att visa upp för att kunna få legitimation (egentligen t.o.m att kunna jobba som lärare, men med lärarbristen som råder så är ju det kravet mest på annonser och på pappret, verkligheten ser inte så ut... tyvärr)
polichinelle

#7 Oscar

@polichinelle Såna där Facebook-kik har man ju gjort en del i sina dar. Oftast har ens känsla stämt in ganska bra. I vilket fall som helst håller jag tummar och tår för att det är ett härligt gäng som börjar på din arbetsplats.

Inga hintar om att han ska eller vill sluta. Baserar det bara på att butiken haft så många chefer under kort tid. Men vem vet, han kanske känner att han verkligen vill bygga nåt långvarigt. Vi får se.

Anledningen till att det inte känns så deppigt med att ha fått en reservplats är mest för att utbildningen riktar in sig på en svår bransch. Nämligen musikbranschen. PR, management för och med artister och sådant. En drömbransch (inbillar jag mig) men inte så realistisk.

#8 THERESA

Hej, jag är Theresa Williams Efter att ha varit i relation till Anderson i åratal bröt han upp med mig, jag gjorde allt för att få tillbaka honom, men allt var förgäves, jag ville ha honom tillbaka så mycket på grund av den kärlek jag har för honom, Jag bad honom med allt, jag gjorde löften men han vägrade. Jag förklarade mitt problem för min vän och hon föreslog att jag hellre skulle kontakta en stavningskrock som kunde hjälpa mig att ställa en stavning för att få tillbaka honom men jag är den typ som aldrig trodde att jag hade stavat, jag hade inget annat val än att prova det, jag Mailade stavningskanalen och han sa till mig att det inte var något problem att allt kommer att vara bra innan tre dagar, att min ex kommer tillbaka till mig innan tre dagar, han kastade stavningen och förvånansvärt den andra dagen, det var runt 4 pm. Min ex ringde mig, jag var så förvånad, jag svarade samtalet och allt han sa var att han var så ledsen för allt som hände att han ville att jag skulle återvända till honom, att han älskar mig så mycket. Jag var så glad och gick till honom som var hur vi började leva tillsammans lyckligt igen. Sedan dess har jag lovat att någon jag vet som har ett problem med förhållandet, skulle jag vara till hjälp för en sådan person genom att hänvisa honom eller henne till den enda verkliga och kraftfulla stavaren som hjälpt mig med mitt eget problem. Email: (drogunduspellcaster@gmail.com) du kan maila honom om du behöver hjälp i ditt förhållande eller något annat fall.

1) kärleksspell
2) Lost Love Spells
3) Skilsmässa Spells
4) Äktenskapsstavar
5) bindande stavning
6) Breakup Spells
7) Förvisa en tidigare älskare
8.) Du vill vara befordrad på ditt kontor / Lotteri stavning
9) vill tillfredsställa din älskare
Kontakta den här stora mannen om du har något problem för en bestående lösning
Genom (drogunduspellcaster@gmail.com)

Kommentera här
Upp