VCR dag 4: att trotsa en rädsla med fantastiska naturattraktioner (samt leka ekorre).

IMG_0253 copyVälkommen till dagen då jag skulle trotsa en av mina värsta rädslor*. Den började med en busstur över Lion gate bridge och en liten bit till.
 
*låt mig förklara. Jag har en rädsla som verkligen är en fobi och det är djupt vatten. Är jag i närheten av djupt vatten får man inte röra mig. Jag kan simma (även om jag lärde mig typ samtidigt som min tre år yngre syster) men jag var säkert runt 11-12 innan jag vågade vara under vattnet med huvudet första gången. Mamma och jag tränade i Oskarshamns simhall. Hon stod längre och längre ut på det djupa och jag fick börja på det grunda och sedan simma runt henne. Lite längre varje gång. Huvuddoppningen skedde säkert i tio steg som började med halsen, hakan, underläppen, överläppen, näsan och så vidare. Med tanke på detta är jag nöjd att jag ens badar ibland. Jag simmar runt lite ibland på sommaren, men jag "leker" inte i vattnet på något sätt utan det ska vara under kontrollerade former. Mitt allra värsta är att hoppa i vattnet, det är där själva fobin eskalerar helt. Jag har hoppat från kanten i simhallen kanske en gång (där jag bottnade) men det är allt. Aldrig ens varit uppe på någon trampolin, inte ens ettan, och det är inget jag kommer göra heller. Det är inget jag lockas av på något sätt utan det är bara ren och skär rädsla för att ramla i/hoppa i vattnet. 
 
Ovanstående är min värsta skräck och något jag inte utsätter mig för. Sedan har jag såklart saker jag inte gillar, typ beröring av raka knän (SKRIKER), ljudet av frigolit och känslan av att dra isär bomull. Jag fixar ju det och det är inget som begränsar mig i min vardag, men jag tycker det är väldigt obehagIigt. Nånstans mellan knän och djupt vatten hamnar broar. Och i synnerhet hängbroar.
 

Jag har beskrivit det några gånger tidigare genom åren men hängbroar är verkligen något som bara får det att rysa inom mig. Jag gillar inte broar alls överlag, men sålänge det finns många "stolpar" som de sitter fast i känner jag mig ändå relativt trygg. En hängbro är ju dock den totala motsatsen till detta. Men eftersom en av Vancouvers kändaste attraktioner innefattade en hängbro lät jag mig övertalas att rädslan ändå var på en hanterbar nivå

IMG_0261 copy
Så vi drog dit, till Capilano.
  
IMG_0266 copy70 meter hög och 140 meter lång. Skulle New yorks frihetsgudinna vara placerad under bron skulle den nå henne till axlarna.
  
IMG_0272 copyÄn sålänge gick det bra. Bron satt fortfarande "fast" och det svajade inte. Ett tiotal meter senare kom jag ut i det fria och då tog det bara stopp. Jag såg Björns ryggtavla promenera iväg relativt oberörd (eller ja, han var ju väldigt imponerad såklart) men jag kunde inte gå ett steg längre utan bara kände tårarna välla upp. Och då är jag inte den som gråter särskilt ofta kan jag tillägga. Kanske händer nån gång per år MAX. Tillsammans med dessa ovanligt blöta ögon adderades en maxpuls och ett illamående och jag ville bara vända tillbaka. Problemet var ju att hela resten av parken och sevärdheterna fanns på andra sidan bron så att betala över 500 spänn i inträde för att gå tio meter kändes ju lite sorgligt. Tur att man e smålänning ändå!!!! Och tur att man har en sån klippa till kille.
 
IMG_0276 copyHar nog aldrig promenerat med så raka ben och fast blick på målet men över kom jag. Extremt stolt. 
 
Känner att jag var tvungen att googla upp ett klipp på hur svajigt det var för att ni ska förstå helhetsbilden och vara stolt över mig!!!
  
IMG_0277 copyVäl över bestämde vi oss för att den första aktiviteten skulle ske på markplan för att lugna nerverna lite, så en promenad runt den lilla sjön fick det bli.
  
IMG_0281 copyDärefter vidare mot Tree Tops Adventures.
  
IMG_0284 copyOk, I'm ganska prepared!
  
IMG_0291 copyI detta äventyr skulle man få känna på hur det var att leva som ekorre ca. Gå mellan träden och se naturen från en helt annan nivå.
  
IMG_0289 copy
I vanliga fall hade dessa broar lätt räckt för att göra mig knäsvag, men efter den förre jäveln kände jag mig OÖVERVINNERLIG! 
 
IMG_0293 copyKanske inte såg ut som det var så högt upp, men träden var gigantiskt höga!
  
IMG_0296 copy
Inser att det här är en promenad man kanske inte direkt skulle associera med ordet mysig, men på något sätt blev den ändå det.
  
IMG_0305 copyUtsikt mot bron. Tur att jag inte googlade olyckor innan jag besökte det här stället. Tydligen har det både skett dödsfall och tapp av 18 månaders-bebisar i samband med bron... 
  
IMG_0310 copyFyfan. Vi klarade oss över helskinnade, och på tillbakavägen kunde jag till och med filma lite samt kasta en och annan blick åt sidan, samtidigt som brons övervakare ropade ut påminnelser i högtalarn om att gå försiktigt och inte sätta bron i extra rörelse med mening. Skitungar.
  
IMG_0317 copyDet fanns ytterligare en magsusande aktivitet i parken, vilken var en cliffwalk.
 
IMG_0319 copySka bara ut och gå lite i det fria...... Här kan ni se youtubeklipp om ni vill livese vyerna.
  
IMG_0322 copyAvslutade vistelsen med att stå lite i det fria, innan vi satte oss på bussen hem igen efter dessa mäktiga timmar.
  
IMG_0324 copyNär vi hoppat av bussen hände ytterligare en mäktig grej: vi sprang rakt in i ett gäng Islandersspelare! Björn blev eld, lågor samt darrig :-) 
  
IMG_0327 copyLunchen fick bli ett par slic:ar var från Straight out of Brooklyn. Ok skittöntigt namn, men skitgoda pizzor! Jag tog blanco och margarita.
  
IMG_0333 copyNär vi kom hem igen bjöd hotellet på cupcakes för jag varit så duktig. Eller pga national cupcakes dag om man vill vara tråkig.
  
IMG_0336 copyEfter att vi vilat upp oss lite var det dags för promenad. Vi hade tidigare under dagen diskuterat saker vi gillar med Vancouver men även känslan av att det liksom inte är så... mysigt. Allt är väldigt nybyggd. Stora höga byggnader, glas, vitt, silver, stål. Men så kommer vi in i ett litet område med newyorkiska brandtrappor. 
 
IMG_0338 copyEtt litet torg med ett litet strykjärn,
  
IMG_0339 copy..och smått dolda budskap på husfasaderna. 
  
IMG_0340 copyÄndå lite cute:igt mys.
  
IMG_0350 copyGanska snart var vi dock inne i det högblanka igen.
  
IMG_0351 copyTur att horisonten och havet väger upp.
  
IMG_0361 copySedan blir det ett hopp på ett par timmar då det blev lite butiksstros och sånt där, så nu blev det kväller!
  
IMG_0364 copySmärtade inte direkt i ögona att ta en långpromenad längs med kuststräckan med *den man älskar*. Romantiker 4life
  
IMG_0370 copyNär vi började närma oss våra kvarter svängde vi in på bryggeriet i Gastown för kvällskäk. Det blev en delad fish n' chips med asiatisk kålsallad.
  
IMG_0372 copyOch eftersom vi trotsade denna re:order-linen så säger vi tack och bock till denna dag. Pju. Vilken dag i livet ändå.
Om mig, Resor | |

#1 Emelie

alltså FY BUBBLAN var du är duktig!!!!! Jag vet själv hur det är - att trotsa sina rädslor är fanimej löjeväckande svårt. Och du klarade det!! Det är också det exponering handlar om i sitt esse: att utsätta sig för ångestväckande situationer, för att minska ångestreaktionen till nästa gång. För du beskriver ju att det var aningen lättare gången därefter. HEJA DIG!

Och bilderna är som vanligt sjuka! åh, så härligt kul att läsa!

Svar: åh, psykologpeppen där! :D <3 :* tack emelie!
polichinelle

#2 Wilda

Vilka vyer! Och så modig du är!
Gillar speciellt strykjärnshuset. Såg ett sånt i Sydney också, så himla praktiskt för att gatorna ska kunna gå som de gör :)

Svar: verkligen! man får alltid så himla mycket storstadskänsla på sådana hus. fanns iofs ett i växjö också nu när jag tänker efter... men äh, undantag som bekräftar regeln!
polichinelle

#3 maria

hua mig, hade inte velat gå över den bron. och alla som ska hoppa och gunga bron, arrrgh! frågan är om bro-fobin kom från den vidriga filmen man såg på fysiklektionen med en bro som hamnar i resonans? och om du inte sett den SE DEN INTE!!!!!!!!

Svar: what??? kände ett instant behov av att goggla nu bara för det...
polichinelle

#4 Simone

Hurra, vad bra du är!
Förstår verkligen den där känslan av svaga knän. Är själv höjdrädd och skulle en gång "vandra" (blev mer klättring neråt) ner 300 m för att nå en havsbukt, med svaga knän och spända ben. Har aldrig haft sån träningsvärk i mitt liv.

Svar: fyfan... usch :/ men du övervann den också, bra jobbat! <3 VI ÄR BÄST
polichinelle

#5 Mikaela

Wow vilken plats!!! Skulle vara fantastiskt att besöka! Ser verkligen helt magiskt ut. Modigt av dig att utmana dina rädslor! Vad gulligt glad Björn ser ut på bilden med spelarna :')

Svar: visst gör han! så himla överlyckligt darrig :) och tack!
polichinelle

#6 Ronette

Igenkänningsfaktor 100% på vattenrädslan! Mina simlärare fick traggla som sjutton med mig.
Och heja dig att du övervann rädslan med bron! Ser ut som helt magiskt fin natur. Älskar ljuset.

Svar: tack!
polichinelle

#7 jennifer

Alltså!!!! Jag som är orimligt höjdrädd (får typ svindel av att titta ut genom ett fönster på andra våningen, lol) sitter här med kli under fötterna och ångestkänslor krypande i bakhuvudet av att bara titta på bilderna! Fy fasen vad du är duktig!!! + du och Björn är ju bara för fina ihop!

Svar: åh tack jennifer! saknar dig!
polichinelle

#8 La Linda

Heja dig!!! Har alltid velat leka ekorre så det lät som något för mig! :)

Svar: haha, ändå fin grej att ha på sin bucket list ändå: LEKA EKORRE check!
polichinelle

#9 Daniella Chanelle

det där hade jag aldrig gjort även om jag betalat ens femtiotusen kronor föret. mår illa av videon <3333333333333

Svar: kände lika, men lyckades efter mycket om och men. så ballt!
polichinelle

Kommentera här
Upp