ett regnigt ellis island, ett färgglatt times square och ett gäng gigantiska makis.

JÄTTETACK för fina luggkomplimanger hörrni! Just i detta nu sitter jag dock i frisörstolen igen, blev inte riktigt nöjd. Luggen ska bli rätt mycket tjockare, lite kortare och mindre sluttande. Nu spolar vi tillbaka tiden till en luggfri dag i New York! Har ett gäng dagar kvar därifrån att visa upp men sprider ut inläggen lite så ni inte tröttnar.
 
Den dagen började, som alla, med ryggstretch. Eller ja, benstretch för att förebygga ryggvärk i min pajiga rygg. Egentligen ska jag ju göra det här varje dag men fuskar tyvärr lite och gör det mest de dagar jag vet att jag ska stå och/eller gå mycket. 2 minuter stretch per baksida lår och en minut på varje framsida, då blir musklerna längre och kan jobba istället för att ländryggen måste ta hela hållningen.
 
Fixade till fossingarna med nya plåster också. (Sa jag att vi gick mycket?)
 
Och så begav vi oss ut i ett regnigt Lower East Side.
 
Gick i världens evighet i lätt spöregn.
 
Och dimma.
 
Tillslut hade vi dock biljetterna i vår hand och kunde sätta oss på färjan mot dagens göromål.
 
T.ex. att skymta den hära.
 
Hoppade av på hennes ö och lärde oss en massa om gåvan från Franrike, om bygget och såg väldigt roliga poseringar. Fick inte gå upp i kronan pga MÅNADERS väntetid men väl till toppen av platån, och bara dit behövdes lite extra energi i trappen upp.
 
Sedan gick vi ut och väntade in färjan igen. Muntert ju.
 
Blir ju iofs fin gråskala när himlen är vit *stay positiv*
 
Nästa anhalt var Ellis Island, vilken var ankomstplatsen för många immigranter som kom till USA i slutet av 1800-talet/början av 1900-talet. Värmde oss med cheddarsoppa och betade sedan av museét (rekommenderas!!).
 
Här, på våning två, låg ankomstsalen. Anledningen till att den låg på andra våningen var att det stod läkare i trappan upp och checkade av de som gick upp. De som hade svårigheter upp för trappan sollades ut direkt, man ville ha människor som var arbetsförmögna och starka in i landet.
 
Andra hållet ned från salen fanns en tredelad trappa där man kunde hamna i högra, vänstra eller mittersta ledet beroende på vilket öde som väntade. Här var det många som såg sina släktningar för sista gången.
 
Det var alltså i den här trappan. DEN HÄR TRAPPAN. Kusligt.
 
Vid kvart över fem gick sista färjan tillbaka till Manhattan så den hoppade vi på.
 
Gulliga vi.
 
Det mörknade fort och vyn som slog emot en var verkligen fantastisk, för att säga det minsta. Dock svårt att fånga skarpt på gungig båt men fick öva på att *ta in saker med ögonen* istället för kameran.
 
Väl framme: kaffe.
 
Och butiksstros. Frågade på facebook om det var mer pk att handla på AA nu och fick lite blandade svar. Har ej tidigare ens vågat mig in eftersom det varit för stor risk att jag kommer ut med en kasse i handen men nu så: American Apparel-premiär! Testade denna men fick stanna i butiken. Känns inte helt bra i magen med AA.
 
Vi gick istället för sushi. Valde varsin "big roll" och de var verkligen helt sjukt stora. Vet inte om det framgår här, men alltså man fick äta varje i typ fyra tuggor?! Dock magiskt goda! Min hette picknick, bara en sån sak.
 
Den gulliga personen jag åt med ville ha mer och beställde in ett gäng med färskost också.
 
Sedan avslutade vi aftonen med en promenad genom Times Square. Inte direkt ett favorithäng i New York, men ändå något som kanske ska bockas av .
 
Ser ju dock rätt lycklig ut här.
 
Svårt iofs att inte vara det i den här staden.
 
Resor
11 kommentarer
border

it's back.

Yes, i knäet hamnade ett par decimeter hår och nu sitter den där igen.
 
Ideligen sysselsättning just nu: pilla tillbaka stråna som vill gå in i samma mittbenan jag haft de senaste åren just nu. Kanske några millimeter för lång och för mycket sluttning men jag skulle ge den ett par hårtvättar sa frisören, så kommer vi nog säkert överens sen igen. Hoppas.
Ytligheter - hår
29 kommentarer
border

and you're tired, have coffee, then you're tired again and it's the small victories, a ballpoint pen that's new. the feeling of cold and how it never broke through.

Tja! Här är jag, min utväxt och mina lördagspaltor.
 
Och en halvfull kaffe jag tog med mig på iskall promenad runt Hov tillsammans med raring.
 
Med skärpet på sne, decimeterutväxt och systers gamla jeansskjorta gjorde jag även några andra grejer.
 
 
T.ex. spelade live med Little Lion. Det kan man kika på i klippet ovan om man vill! Det är tusen miljoner band som spelar i klippet, vi börjar vid 30:22. Om du inte orkar se hela så tycker jag du gott kan spola fram till 38:30 för då spelar vi tredje och, enligt mig, bästa låten. Den heter What we're made for och vibrerar nästan lite fröken Winehouse om man får vara så självgod. Det får man nog, för det är inte jag som skriver låtarna utan sångerskan Alma.
 
På kvällen blev jag bjuden på spagetti, färssås med morötter och soltorkade tomtar och fetaostsallad av raring.
 
Bjöd tillbaka med kärleksmums. Hade dock ingen kokos så nödlöste det med minimarshmallows. Gulligare men inte godare.
 
Rubrikreferensen kommer från Säkert!'s låt November från hennes engelska skiva. (LYSSNA PÅ DEN)
Musik, Ytligheter - kläder
15 kommentarer
border
Upp