uppländska vinterrutor.

vsco-photo-4I förrgår trotsade vi halkan och bilade upp till Björns hemtrakter i Uppland. Fick ligga och puttra i 70-80 nästan hela vägen, så det tog sin lilla tid från Smålandet men hellre det och komma fram i ett stycke.
  
vsco-photo-3-3Hit till går'n har vintern kommit, vilket en inflyttad skåning inte alls har nånting emot.
  
vsco-photo-1-2Inte svårt att gilla de vita vyerna när man är ledig, väljer själv när man ska gå ut och inte behöver skrapa bilen. 
  
vsco-photo-4-1Så igår tog vi oss en runda med Charlie:
  
vsco-photo-5
vsco-photo-2-2
vsco-photo-3-2
vsco-photo-1
vsco-photo-3-1
vsco-photo-4-2
vsco-photo-2Nu puttrar året mot sitt slut så idag ska vi inhandla nyårskäk (jag tror det blir pizzabuffé) och kanske åka på tur till Västerås. Hoppas ni får ett angenämnt nyårsfirande, PUSS!
Allt det där som kallas livet
13 kommentarer
border

julhelgen.

IMG_8719 copy
I vanlig ordning kring den här tiden har det varit lite inläggsskralt. Här är ett gäng orsaker till bloggtystnaden under julhelgen i Oskarshamn:
 
IMG_8712 copy
Matlagning.
  
IMG_8720 copy
Earl Grey- glögg.
 
vsco-photo-1-1Sorterande av nostalgiska kartongers innehåll. Här är jag på nån slags deppig gosedjursfest.
 
IMG_8765 copy
Paketuppslitning. Åtminstone för denne lille herre, vi andra chillade lite med klapparna i år. Extremt skönt!
   
IMG_8743 copyFast jag och raring bytte med varandra. Jag fick swatch-klockan "Sir blue" och han fick Liv Strömquist senaste seriealbum och en Lyle & Scott-tröja jag hittade på Myrorna i Malmö.
 
IMG_8766 copy
Och övrigt umgänge med denne lille prins som mest av allt vill: 1) förflytta potatis 2) leka med verktyg.
 
DSC_0424 copy
En repa ned till sommarstugan för att se om den stod kvar.
 
DSC_0410 copySamt mäta lite ramar i eftermiddagsmörkret.
  
vsco-photo-3
Dartkväll hos Toni.
 
vsco-photo-5 Piano hos farfar.
  
IMG_8778h copyOch sushi till Sagan om de två tornen.
 
Jag slog på stort på med... eh, 22 bitar. 115 pengar, prisvärt ändå! Synd bara att jag skulle föredra ca dubbelt så mycket vinägerblandning i riset men men, roligt utbud iaf! Den här gången tog jag hosomaki med tamago, uramaki med tempura-ebi, japansk majonäs och avokado samt vegetariska vietnameiska vårrullar (eller sommarrullar, vad skillnaden nu är?) Jag vet att jag sa att jag ger upp dessa rullarna sist jag åt dem eftersom jag aldrig lyckas gilla dem, men smak den som ger sig! Dessa var riktigt goda faktiskt. Pappret hann inte alls gegga sig och eftersom de redan var uppskurna i sushibitar så blev rispappret inte alls tydligt utan ingredienserna tog huvudrollen som sig bör. Slut på middagsnovell.
 
IMG_8795 copy
Vi har även fått: snö.
 
IMG_8794 copy
IMG_8790 copy
Lite kul ändå.
   
vsco-photo-4
Fast nu säger vi hejdå till Smålandet och beger oss uppåt mot Björns hemtrakter för familjehäng, hundliv och nyår. På återhörande!
Allt det där som kallas livet
9 kommentarer
border

önskeinlägg: om qwerty.

Jag kollade igenom listan som jag kopierat från önskerubriksinlägget, och hittade där ett förslag om att skriva om min lille tatt på armen vid namn Qwerty. Här är hen! Sitter stabilt på vänsterarmen, precis nedanför armvecket, sedan 2008. 
 
Då hade jag varit sugen på en svala i kanske två-tre år. Min dåvarande kille hade hela sin högerarm full med old school-gaddar (bland annat ett hjärta med en banderoll. Han hade inte bestämt vad han skulle skriva däri när han var hos tatueraren så han lämnade den tom sålänge. Då och då brukade han dock skriva in LOVISA i bläckiga versaler ♥) och det var väl klart man påverkades. 
 
När jag flyttade till Växjö dröjde det ungefär ett halvår innan jag och min första campuskompis bestämde oss för att boka in en tid. Hon hade också varit sugen i ett par år så vi bestämde helt sonika att nu var det dags. Jag minns att vi hade vår första tenta hängade över oss, men allt vi kunde fokusera på var den där eftermiddagen då vi skulle sätta oss på bussen in till Hosue of Pain (ok, coolt namn, jag vet). Ett par timmar innan sittningen skulle börja ringde det i Annas telefon. Vår tatuerares fru hade fått värkar och skulle föda när som helst. Vår tid blev uppskjuten ett par veckor.
 
Men till slut kom den där fredagen. Vi hade sittning ungefär vid sex på kvällen, men vi åkte in lite tidigare för att äta middag ihop. Bestämde oss för att det var smart att ha ett riktigt skrovmål innanför västen när man satte sig vid nålarna så vi beställde in varsin rejäl portion på Pastabaren och satt länge och åt. Liksom turades om att vräka i sig/vara så nervös att man inte kunde äta en smula.
 
När nervositeten pikade var det dags att öppna upp dörrarna till smärtans hus. Då kom nästa överraskning. Tatueraren var dubbelbokad. Vi fick snällt vänta en timme till. Satt och bläddrade i böcker en stund och timmen gick ändå ganska fort innan det var vår tur. Anna började och hennes ordfläta kring handleden tog bara nån kvart. Hon hade dessutom tatuerat sig innan så hon visste vad som väntade. När orden hon flyger med sina egna vingar stod inristade på franska längs Annas handled var det min tur.
 
Jag satte mig i stolen, såg tveksamt på den surrande nålpennan, knep ihop ögonen och höll Anna hårt i handen. Jag tänkte på allt jag läst om att "det är faktiskt inte så farligt som man tror" och så tänkte jag på att jag tänkt "åh så skönt, det kommer inte vara nån fara" men att jag sedan kommit på att "nej, så kan jag ju inte tänka, det är bättre att bli positivt överraskad" och så försökte jag tänka på alla gånger jag slagit mig och intalat mig själv att "det här kommer ju inte vara nånting mot tatueringsnålen". Men så vaknade jag till av tankarna. Hallå, nålen vibrerar ju? Jag hör ju surret. Varför gör det inte ont? Jag öppnade ögonen, släppte Annas hand och lutade mig tillbaka i något slags adrenalinpåslag. Och en timme senare var hen klar.
 
Jag vet att många säger att när man väl satt sig i stolen så är man fast och man vill bara ha fler och fler tatueringar. För mig har det inte varit så. Jag har absolut fått idéer och tankar på nya tatueringar, ett tag ville jag ha en hel sleeve, men inget har ännu riktigt fäst. Inte än* Jag gillar liksom tanken på att ha en tatuering som är väl synlig på något vis.
 
*har dock en relativt ny idé som jag får se om jag är lika sugen på om något år... Isåfall kanske det sker! Jag måste bara börja om i tankesmedjan ovan om huruvida det kommer göra ont eller inte. Särskilt eftersom jag vet att det ju faktiskt inte är så farligt.... eller?
Om mig, Ytligheter - kläder
9 kommentarer
border
Upp