fredag & lördag hemmavid.

I helgen körde jag hem mig och lillasyster till kustens barndomsstad för att fira födelsedagar och lite annat smått och gott. Vi inledde visiten med fredagsfika hos farfar.
 
Sedan hämtade vi upp den tredje systern. Vi skulle fira min mormor i efterskott, och hade alla tre syskon skrivit varsin liten kapitelnovellsamling med olika rubriksättningar som vi tänkte skulle kunna vara kul för någon ett par generationer uppåt att läsa. Ett kapitel hette "mina syskon", och såhär fint (med mera) har min storasyster beskrivit mig.
 
På lördagen vaknade småstaden upp till nitton grader i solen! Herregud. Jag och mamma gick en promenad mot Fallebo.
 
Och runt i skogen bland äventyrsbanan. Här har jag lekt, både med fritids, med fotbollslaget och på barnkalas. Det är allt annat än att låta Gyllene Måsen anordna det, minsann. Mamma och jag jobbade i några minuter med repgång men så kände jag att jag fick lite direktträningsvärk så jag gav upp relativt omgående. 
 
Väl hemma och dags att styra upp sitt ansikte lite.
 
Och sin kalufs.
 
Sådär ja. Jag mötte upp min gamla vän Elin och så åkte vi ett par mil norrut där min gamla bästis Teerz köpt hus med sin familj.
 
Vi åt kex, ost och frukost och pratade oss igenom nuet. Himla trevligt.
 
Fast det bästa av allt: prata igenom dået. Jag är så böligt nostalgiskt lagd och älskar (!) dået, oavsett misären en då tyckte pågick. 
 
Hela kartongen var full av minnen, exempelvis foton (här Teerz och jag hemma hos mig, tidigt 2000-tal) och massa brev. Vi var inte bara bästisar som umgicks kvällar och nätter i ända, vi var även brevkompisar. Ibland till och med så till den seriösa grad, att vi postade breven. Innehållen var dock inte så seriösa: fulla med listor, interna ord och skämt och allmän flödesskrivning/dravvel på inte sällan cirka 48 sidor. PimPim-böckerna är GULD VÄRDA. Som dåtidens facebook-wall, med kärlekshälsningar, teckningar och högstadievemod. Jävla ljuva tider, ändå.  
Om mig
6 kommentarer
border

i don't mind how quick the seasons change, you know to me they's every one the same. the sweetest sunshine drips the drain.

I söndags hade vi kalas för min lillasyster. Jag hade klickat mig in på hennes favoritgenre på bokus ("sanna berättelser") och köpt de tre jag själv tyckte lät mest intressanta som 23-årspresent.
 
Jag kombinerade dagen till ära sommarklänning (Club L) och lite skitvarm-jacka (Serious Sally). ps Jag har även en ganska skitvarm och en sannerligen skitvarm jacka, därav endast det lilla varma. Ds.
 
Ännu vindstilla men ett dygn senare brakade det i träd, balkongräcken och cyklar här i söder. (Och hjärtan, men det kanske av andra orsaker) 
 
Rubrikreferens: Two Gallants - Steady Rollin' 
Ytligheter - kläder
4 kommentarer
border

paraplymelankoli.

För ett par sommar sedan skapade jag min absolut mest spelade spotify-lista, hur te skulle låta om det var musik. Jag spelade den dag ut och dag in. I öronen mot jobbet en tidig morgon, som ackompanjemang till ljudlöst sängsällskap och som promenadkompis. Till slut tröttnade jag dock. De fyra och en halv timme melodierna kunde jag utan och innan. Inte på det där nostalgipositiva sättet med mp3-spelarna på 128mb, där en riktigt hörde vilken låt som skulle komma därefter, utan snarare fann jag klangerna förtretligt tjatiga, hur bra de än var. Jag var såklart tvungen att sätta mig och skapa en ny lista i samma anda. 
 
Här är den, eller åtminstone ett smakprov. Jag kallar den paraplymelankoli, mest för att det är en rätt så träffande beskrivning av både ljudet, vädret och livet för tillfället. Ett snart tre timmar långt smakprov av förgrämda, vemodiga, trasiga men ändå smått kärleksfullt hoppfulliga små stycken. Med mera. Lyssna här
Musik
4 kommentarer
border
Upp