bokåret 2012: juli & augusti.
Över halva 2012 har gått, och än sålänge lever jag upp till mitt nyårslöfte: minst två lästa böcker i månaden. Under månad sju och åtta såg läsandet ut på följande lilla vis:
Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren - Eld
I juli började jag med att läsa den andra boken i Cirkel-trilogin, Eld. Häxlivet i det lilla samhället fortsätter, Rådet styr och rädslan för den kommande apokalypsen är ständigt närvarande. Teckena med deras tillhörande krafter utvecklas och kampen mot den nystartade sekten Postivia Engelsfors blir spännande hård. Eld hade mycket att leva upp till efter Cirkel-hypen och lyckas med bravur matcha mina förväntningar. Nu ser jag fram emot den avslutande Nyckeln. Hoppas alla överlever.
Linda Skugge - Men mest av all vill jag hånga med nån
Linda Skugges dagbok 91-93
Jag vet att jag förra månaden sa att om jag börjat läsa en bok så läser jag ut den. Fram tills dess for jag inte med osanning, men faktiskt orkade jag inte läsa ut Linda Skugges gamla dagbok. För några år sedan, kanske, men nu faller den mig inte i smaken. Jag kan väl egentligen inte klaga på att det händer för litet, det är ju ingen fiktiv berättelse utan Lindas verkliga ungdomsår som beskrivs, men faktiskt blir det enformigt och tråkigt. Hade hon blandat gamla dagboksanteckningar med aktuella, vuxna reflektioner så kanske, men det här blir verkligen platt fall. Dessutom började jag irritera mig på att hon slerbv ungefääär såhöägur när hon var full. Jag har massvis med berusade dagboksanteckningar och tro mig: sådär skriver man inte. Man skriver möjligen stort och snett, stavar fel och hittar på men man får helt plötsligt inte tangentborsfingrar i pennan. Jag vet att det kanske var gjort för tydlighetens skull, men har man börjar irritera sig så är det svårt att sluta - hon är nämligen full ganska ofta.
Rob Sheffield - Kärlek är ett blandband: livet låt för låt
I augusti började jag min läsning att genom drygt 20 kassetters playlists följa den unge Rob som träffar Renée, gifter sig ungt, hittar det perfekta diskblandbandet, åker på bilutflyker, fantiserar om synthduoromanser, grälar, lär sig allt om symaskiner och så blir änkling alldeles för ungt. Blandbanden blir en form av sorgeprocess och även ett hopp om att orka börja leva igen. Jag kände igen massvis med låtar och band som Rob introducerade, och den tredjedel jag inte hade hört talas om blev jag med en gång intresserad av tack vare Sheffields drömskt flytande berättande. Jag tycker absolut att ni ska läsa boken. Den är underbar.
Moa-Lina Croall - Sen tar vi Berlin
Det var faktiskt inte blinkningen till Cohen i titeln som lockade mig att låna boken, utan snarare nyfikenheten på att någon man vet vem det är skrivit en bok som i mångt och mycket fått goda recensioner. Det är trasig förvirring som för huvudpersonen Lou och hennes bästa vän Julia från Malmö till Berlin. Där får de boende på ett ockuperat kvinnohus vilket leder till nya relationer, möten, besvikelser och händelser bland te, kyla och vegetariska linssoppor. Det fanns två saker jag speciellt gillade med boken: dels tillbakablickarna mot barndomen där man egentligen inte får reda på varför Lou är som hon är, utan bara att hon alltid varit det (särskilt kul att läsa om moderns kärlek till afrikanska rytmer och pappans engelska härkomst - exakt som författarinnans familj) och hur det utspelat sig. Den andra saken jag gillar är att det inte görs en grej av att relationerna är homosexuella, kärlek som kärlek. Fin berättelse som absolut är trevlig läsning.
om toner, second hand, pasta, vippiga kjolar, feminism och resande nackhår.
