Tidigt i onsdags morse vinkade jag, Hanna, Kristoffer och Toni hejdå till Oskarshamn.

 

Och drygt två timmar senare var vi på öländsk mark. Vet ni att Öland inte är en ö längre, förresten? Den har ju broförbindelse med fastlandet, så då räknas det tydligen inte. Knäppt, Öland har ju broförbindelse just för att... det är en ö?

 

Nåväl. Vi skuttade upp på våra medhavda cyklar.

 

Efter 6-7 km var vi framme vid Lyckesand Strand.

 

Som en blandning mellan att vara utomlands och att vara statist i Sunes sommar.

 

Det tyckte Hanna med.

 

De andra badade.

 

Jag nöjde mig med att kolla på drakar som kämpade i blåsten.

 

Och blåste gjorde det. Sanden yrde och nästlade sig fast i pastasalladslock och hårbottnar. Vi bestämde oss för att bygga en skyddande mur.

 

Som även fick agera ryggstöd. Några barn gick förbi och sa på jämtländska att de tyckte vi var coola.

 

Fast sedan blev det lite kyligt i paradiset och vi bestämde oss för att åka ned till sjöbodarna för mat och stros.

 

Vid fem kom färjan och så hoppade vi på den.

 

Och åkte hem till fastlandet igen.