q/a: sådant som hör till det ätbara.



Fanns det mycket vegetariskt att äta i Wien? Åh, hmm. Det gör det säkert! Vi åt ju bland annat bägge två vegetariskt ute på italiensk restaurang en dag och jag köpte tofunudlar i kartong på stan. Sushi fanns en hel del och även pizzerior. En afton gick vi till sportbar för de hade hemlagad vegburgare på menyn, men just den kvällen var det tydligen buffé istället vilket ledde till att jag betalade hundrafemtio pengar för grönsaker och nachos med salsa. Lite tråkigt, men det är nog inget representativt för Wien. Det är ju en storstad så det måste ju finnas massvis liksom. Moni, om du läser detta, kanske har bättre svar på frågan?
När ska du bjuda Sandra på tomatsoppa? Närhelst Sandra vill!
När bestämde du dig för att bli vegetarian? Det kan läsas om här! Gör gärna det, det handlar om både när och varför.
Har du någonsin haft en ätstörning/skev kroppsuppfattning? (jag kämpar själv med just det och tycker att du verkar ha en så grymt sund inställning till mat & allt som rör det - du är en jättestor inspiration och din blogg har hjälpt mig så många ggr ska du veta!) Du behöver såklart inte svara om du inte vill men det vore intressant att höra dina tankar kring ämnet ovan. Tusen tack, det värmer verkligen ska du veta (jag hoppas innerligt du samtalar med någon och får den hjälp du behöver för att komma ifrån ditt helvete)! Nej, jag har aldrig haft någon ätstörning. Däremot hade jag ett tag något jag skulle kalla fix idé, som handlade om att jag inte fick slänga mat jag hade tagit till mig. Nu, vid 25 års ålder är jag smal men under hela min uppväxt har jag varit spinkig - sådär att till och med minsta byxstorleken kasade ned utan skärp i hällorna, och under ungdomen var det jättejobbigt att få blickar eller frågor som antydde frågan om bantning eller någon form av ätstörning. Blev jag bjuden på en glass eller annat onyttigt tackade jag alltid ja trots jag inte var sugen, på grund av att jag inte orkade med argumentationen "men du måste äta så smal som du är! Du bantar väl inte?! Ät nu!" som alltid följde. (Är ganska säker på att ni med lågt bmi känner igen er) Detta resulterade i vad jag skulle kalla en fix idé om att alltid äta ordentligt i skolan, inte sitta och kräset peta i maten och att som sagt äta upp det jag tagit till mig. Nu för tiden bryr jag mig inte om vad folk tror, jag vet ju själv att jag mår bra utan några som helst fixa ideér angående mat. Jag slänger nästan aldrig mat (för det är så omiljövänligt) och jag är inte kräsen (sålänge det är fisk eller vegetariskt).
Vilken är din bästa vegetariska maträtt och har du något tips på hur man kan komma ur "pasta-och-tomatsås-fällan" om man själv är vegetarian? Är det nu det är läge för mig att erkänna att min favoriträtt är pasta och tomatsås? Men det måste ju vara en riktigt god tomatsås, inte bara en uppvärmd konserv med passerade tomater. Har ju skrivit typ tusen olika tomatsåsinlägg (eller iallafall sju. 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7) men det här är en favvo! Läs gärna kommentarerna där, finns hur mycket bra tips som helst! För att komma ifrån den här underbara fällan tipsar jag återigen om att bara blanda saker du tycker är goda. Börja med tomatsåsen, kanske är det gott med päron och curry i? Eller pesto och vita bönor? Grytor och såser är så himla tacksamma att laga ihop med fantastin som grund; börja bara med att fräsa gul lök gyllene och utgå från vad du vill ha för kryddor. Köp hem persilja (fryst för enkelhetens skull) och grönsaksbuljong och häv i typ allt så kan det nästan inte gå fel tänker jag. Lite bildinspiration på temat ihopfantiserat:
Slät potatissoppa.
Kiwi/morot/lök-sallad med citron.
Grönsaksomelett.
Ugnsbakad fetaost med rotfrukter och svamp.
Grön currysoppa.
Fyllda pannkakor med "kebab"sås.
Bönburgare.
Rödbetsgratäng med timjan.
Bara kör, liksom. Det behöver inte bli världsbäst alla gånger, men då vet man ju det till nästa gång.
om toner, second hand, pasta, vippiga kjolar, feminism och resande nackhår.
