lycka över vädrets uppehåll och lycka över att äntligen vara på väg in genom den magiska porten.

jens lekman inledde festivalen och det gjorde han riktigt bra!

det tog knappt en timme innan jag stötte på fina julia/imra.

delar av umgängeskretsen på en socialdemokratisk bänk.

när man stod i toalettkön kunde man passa på att spana på verk av min favoritillustratör, jan stenmark.

bästa sällskapet någonsin var med. såklart.

väntan på...

...the national, otroligt bra. (dock enerverande när tre (långa) fyrtioåringar tränger sig fram precis framför oss och är mer intresserade av att surpla det medsmugglade vinet, prata strunt och skicka sms än att se på konserten. trängsel är nästan alltid en del av en konsertupplevelse och det kan jag ta, men ska man knuffa sig fram ska det väl ändå vara för att se bandet. eller har jag fel?)

en dos iggy är inte illa. bästa stunden: när jag och raring sjöng med till hela search and destroy.

fast hela spelningen var härlig, iggy var på gottgott humör och bjöd upp ett stort gäng fans att dansa med honom på scenen.

efter några sms mötte jag upp linnéa för en öl. så otroligt söt och trevlig!

sista bilden för kvällen: peppa paret fuglsang/håkansson skakar loss till m.i.a.

jens lekman

i väntan på tåget med en torr persikocider.

som fortsättning på periskotemat fick jag en platt version av frukten av en

mycket pratglad, turkisk dam påväg in till girls spelning.

tanten pratade stjärntecken och berättade för mig att karln min är en envis typ som simmar lugnt.

härliga shout out louds med underbara adam olenius som lätt

besitter lätt en av de bästa poprösten i sverige enligt mig.

fina anna.

simeon & victor.

när anna ternheim fick sällskap av henrik berggren för en shoreline-duett

hade vi redan smitit iväg för att se the radio dept.

grämde (och grämer!) mig mycket mycket!

saft- och bullpaus i metrobåset.

jag ville också äta kanelbulle såklart!

bullbildskavalkad!

när den sena eftermiddagen nalkades var det pavement-dags. mannen i blått blev favorit på grund av sin multipla roll i bandet: sång/skrik/percussion/trummor/synth/spex.

ryggvilarbild 1.

ryggvilarbild 2.

innan sorgen som inte ska kännas måste magen mättas. jag körde på det festivaliga temat (fish & chips) medan raring lyxsatsade med lammkorv, getost och färskpotatis.

väntan väntan väntan...

till slut kom älskade håkan upp på scen och stämningen, åh, stämningen. man kunde nästan ta på den!

allsång, dans, hopp, långa mellansnack om första spelningen och om losermeal (mycket majonäs) på vägen hem när man inte insett att man inte hittat sin speciella för kvällen. fantastisk spelning med hundraprocent allsång under skivans framträdande. vill ni se extranumret som enligt håkans utsago antagligen bara skulle spelas denna kväll så youtuba river en vacker dröm så får ni säkert många skakiga träffar.

lykke, klart godkänd trots röstproblem.

att spelningen bevittnades sittande på en regnponcho får en sjukt blixtig och överexponerad bild visa.

efter jag verkligen inte förstått storheten med the chemichal brothers

(höll nästan på att börja gråta av uttråkning)

var way out west slut för i år och klubbarna tog vid.

men eftersom att jag och raring prioriterat så många spelningar som möjligt framför öl var vi nyktra och trötta så vi skippade klubb och åkte hem och lagade pasta och tomatsås istället. iklädd nya tröjan förresten!